Svenska konstnärer censurerade i Ryssland
I mitten av januari skulle en svensk konstutställning med stöd från IASPIS/Konstnärsnämnden ha öppnat i ryska Karelen. Men statscensuren i Ryssland har stoppat utställningen.
I november 2016 hade de svenska konstnärerna Joakim Hansson och Sebastian Mügge en månadslång residensvistelse på Vyhod Media Center i Petrozavodsk i Ryssland. Konstprojektet de arbetade med, och som hade stöd från IASPIS/Konstnärsnämnden, ledde fram till en inbjudan att göra en utställning som skulle gestalta grannrelationen mellan finska och ryska kareler.
Utställningen skulle ha öppnat den 12 januari på Vyhod Media Center. Även en utställning på regionalmuseet i Medvezhyegorsk i februari var planerad.
Men för drygt en månad sedan fick konstnärerna brev från Vyhod och regionalmuseet att alla fotografier, teckningar, objekt, filmer och ljudverk i utställningarna skulle strykas.
Det enda som skulle återstå efter censuren var omkring 25 intervjuer gjorda med ryska kareler. Intervjuer med finska kareler, som var planerade att göras i december, kunde eventuellt få visas, men i så fall först efter att kulturministeriet i delrepubliken Karelen granskat och godkänt intervjuerna.
Varför utställningarna har censurerats har konstnärerna inte fått veta. Den enda förklaringen som getts är att de ”avvikit från grundidén”.
– Jag tror det handlar om att det ryska kulturministeriet hade förväntat sig att få mer av en gulligullbild av Karelen som det mystiska turistlandet. Men vi har gjort samtidskonst, och det kanske inte var vad de hade förväntat sig, säger Joakim Hansson.
– När vi tidigare under projektet pratade med en turistchef på kulturministeriet frågade han mig och Sebastian om råd hur turismen kan utvecklas i Karelen, om vi hade några idéer hur man skulle kunna locka dit mer folk. Men det kan inte vi svara på, vi är konstnärer.
Vem på kulturministeriet som är ansvarig för censurbeslutet är oklart. Joakim Hansson och Sebastian Mügge har haft kontakt med Vyhood Media Centers chef Varvara Feklistova, som först var positivt inställd till projektet, och chefen på regionalmuseet i Medvezhyegorsk. Bägge institutionerna drivs och finansieras av kulturministeriet i Karelen.
Censurbeslutet meddelades efter att konstnärerna redan beviljats och betalat för visum och även bokat sina resor. IASPIS/Konstnärsnämnden har stött konstnärernas residensvistelse med 10 000 kronor och betalat 30 000 kronor för att utställningarna skulle kunna genomföras, något som ryssarna enligt konstnärerna är medvetna om.
_ Jag tror att de har försökt pressa oss att göra om utställningen enligt deras önskemål och tänkt att vi säkert kommer ändå, eftersom vi redan har betalt allting. Det ska mycket till för att skippa något som man har spenderat pengar och ett år av arbete på. Men för oss är det här ett exempel på statscensur av konst och det kan vi inte acceptera, säger Joakim Hansson.
Joakim Hansson utesluter heller inte de blev övervakade under arbetets gång.
_ Vi hade hela tiden två engelskspråkiga tolkar tillgängliga. En gång på Vyhod satt jag och Sebastian och drack kaffe och småpratade lite på svenska. Plötsligt svarade den ena personen och började kommentera vårt samtal. Det kan förstås vara ett sammanträffande, men hon blev väldigt generad när jag förvånat frågade om hon kunde svenska, eftersom hon tidigare bara pratat engelska med oss.
IASPIS/Konstnärsnämnden har informerat Svenska ambassaden i Ryssland om fallet. Generalkonsulatet i Sankt Petersburg bekräftar för DN att de känner till fallet. Strax före julhelgen skickade de en förfrågan till Vyhod Media Center och räknar med att få svar efter den ryska jul- och nyårsledigheten.
När censur av konst förekommer i Ryssland är det vanligast att myndigheterna lindar in besluten i olika svepskäl, menar Stefan Ingvarsson, Sveriges kulturråd i Moskva.
– Karelen är ett gränsområde där myndigheterna traditionellt är mer oroliga än på andra ställen. Det är mycket ovanligt med uttrycklig censur av konst. Censur sker hela tiden, men det är antingen självcensur från institutioner eller mer eller mindre uppenbara svepskäl och "tekniska" hinder från myndigheternas sida. Direkt förhandscensur är ovanligt och uppseendeväckande även i ett ryskt sammanhang, skriver han i ett meddelande till DN.
Delar av de censurerade utställningarna kommer i stället att visas på Supermarket i Stockholm i april.
Sverker Lenas
Dagens Nyheter, January 9, 2018
TBILISI, LOST AND FOUND IN TRANSIT
During our stay at GeoAIR in Tbilisi in September 2014 we have been looking into what the city means to its inhabitants, and also to the people who are not from Tbilisi. We witnessed a huge creative energy and a strong will for change. People organize themselves to achieve their goals and build own platforms. Our impression was that there is a diverse cultural scene and we visited many initiatives, galleries etc.
As our working method is based on encounters and exchange of ideas, we were pleased to learn that the locals are generous, social and supported us with our investigation of contemporary Georgian identity issues. For this project we choosed to collaborate with Tbilisi-based artist Nikoloz Lutidze who now takes part in our joint show at Kalmar Konstmuseum where we built a piece of the material collected in Georgia.
Through interviews and the collection of various materials – hundreds of advertising found in the chaotic and fascinating streets of Tbilisi, carefully selected objects, culinary research and diverse anecdotes – we seek the soul of the city, trying to find its identity.
The conclusion of our impressions from the city was that we are confused, maybe as confused as the current situation of the city: A borderline society being pulled in all directions by its rather complicated past and history and its insistent struggle to grasp the future and build a modern society while still holding on to old traditions. Unresolved conflicts boil under the surface and this affects people living in this diverse city...
The work was also presented at Center of Contemporary Art in Tbilisi as a document of time. We arranged a participatory cooking event where we made a ”Tbilisi-cake” in participation with the audience.
We would like to thank our sponsors which supported this project:
Kalmar konstmuseum
Byggnads Kulturstiftelse
ECF / Step Beyond travel grant
Österbottens Konstkommission
Sparbanken Norr
Nordic Culture Point Mobility
GeoAIR artist residency
Alte Schweden
(Joakim Hansson & Sebastian Mügge)
Text from the exhibition brochure Om revolutionen kommer (Kalmar Konstmuseum, 2013):
A little more than 20 years ago, in our neighbouring country Estonia, a revolution took place. In that revolution the Estonians got rid of the Soviet power over their lives, at this time the Soviet Union was one of the two superpowers in the world and the revolution was conducted with almost no bloodspill at all. It can be difficult to grasp that the Estonian revolution could happen so relatively peaceful considering what happened in the other Baltic countries in their struggle for freedom at roughly the same time.
What made the Estonains defy the power and unite in their resistance of opression by taking to the streets singing instead of using violence? This is something we explore in in our project. We dig in both present day and the history of Estonia to try to get an opinion and interpret this. Of course there is no simple answer to this question and the more we dig, the more questions arise.
What is freedom? Is freedom, like contemporary Estonia, to allow casinos, pornography and free establishment of business? Is it the right to travel where you want? Is it the right to own private property? Is it the right to freedom of expression and religious freedom?
Can an individual influence his or her life more today than 30 years ago? Can everyone in Estonia do this? Even the russian minority?
Estonia isn´t our only neighbouring country that has experienced a revolution. Finland, Latvia, Lithuania, Poland, Germany and even Norway have all had revolutions of some sort during the past 100 years. When Norway broke off from the union with Sweden there was talk of war if they weren´t let free.
After the Bolsheviks had overthrown the russian tsar, the opinion in Helsinki was that any agreements made with Russia were nullified, which led to a bloody civil war in Finland between the "white" and the "red" fractions. Later, during the eighties, the populations of Estonia, Latvia, Lithuania, Poland and the GDR got fed up with the Soviet influence over their lives. The people in these countries all protested through strikes to actual revolution, a total collapse of the system shortly followed.
What is it that drive a populace to revolution? Is the grass greener on the neighbours lawn? Is it because of a longing to have what others have? Is it the belief that the individual can influence society through free elections? Is it a longing for the right of free right of expression or the right to practice any religion one chooses? Or is it simply the lack of food on the table?
The reasons for any revolution probably differs from case to case, most probably there are several reasons.
A revolution doesn´t always turn out as intended. Sometimes the tyrant is simply replaced by a new one, an example of this is Iran after the fall of the Shah.
In the struggle against the Shah the most different of parties and groups united: communists, republicans, liberalists, religious fundamentalists among others. The uniting factor was the struggle against the regime. They shared their contempt and hatred, which had been growing threw decades of oppression. We all know how it turned out; the Shah was overthrown and the country was suddenly in a unique position to change into a modern and free society. It is said that after the fall of the Shah the revolution was hijacked by religious forces and the tyrant was replaced by another one, this time a religious one and the oppression of the people continued with undiminished force, the only practical difference was that the focus had changed.
Another example of a country that revolted in which things got out of hand is Yugoslavia. After the death of the dictator Tito the country collapsed and, following proclamations of independence by the different states in Yugoslavia, the former country was drawn into long and bloody civil wars. The Serbs wanted to keep Yugoslavia as it was while most of the other states wanted to be independent. Still to this day that conflict continues in some form, though mostly on a political level by now.
What differs a revolution from a military coup?
When the majority, with or without military support, support a rapid change of society it is usually called a revolution. When a minority of the populace, with the help of the military want the same change it is usually called a coup. A little simplified maybe, but most revolutions happen in order to rid one system of government to replace it with another, often this other form isn´t really defined. Here is where the danger with rapid and violent political changes to a society occur; when the political system seize to function it also leads to that institutions like health care, the justice system, defence etc. seize to function. All this results in total and utter chaos and a reasonable debate isn´t seldomly replaced by rage and hatred, with violence and civil war as consequence.
Can it have been to avoid this that the Estonians chosed to sing instead of throwing molotov coctails when they gathered in the streets and city squares to demand independence from the Soviet Union? Had they learned from history and consciously chosed to follow this peaceful strategy?
What had happened if the Estonians had used vloence instead of singing? This we´ll never know, but if we look at countless examples in history it looks pretty dark.
In many other countries that revolted in the wake of the fall of the Soviet Union a lot of blood was spilled. In Chechnya the struggle for independence still goes on in one form or another.
In Sweden we have been fairly spared any comparable rapid changes to society. Can it be that the average person doesn´t have anything to revolt against in Sweden? Are we so well off that we have nothing to strive for?
Maybe the word "rapid" is the key here. Revolutions have happened in Sweden, there is no doubt of that, for instance the workers movement that consciously changed society during decades. They struggled for a society in which no-one would should risk dying by famine or lack of health care if the factory they worked in closed down. The struggle was to get rid of the old society in which workers were practically serfs.
In the eighties the dismounting of the well-fare state slowly started in Sweden. One could say that during the past 30 years or so a slow and patient revolution has been going on in Sweden, this time a contrarevolution to the goals that the workers and majority of the populace struggled to achieve. Slowly but steady, the wellfare state is being dismantled and Sweden has taken small and careful steps in a new direction. This was started by a social democratic governement and is continued by the liberal and conservative government. Only the future can tell if it´s good or bad for Sweden.
It doesn´t have to be the Swedish disposition that has kept the rapid revolutions at bay. Maybe the Swedish people would have revolted if workers rights would have been striked out with one decision, or if the national health care one day suddenly had been based on private capital and insurances. Maybe the monarchists would have revolted during the first half of the 20th century if the powers of the monarch had been reduced to present day level through one decision in the parliament.
Perhaps Sweden has learned from history and realised that changes to society best happen slow and methodical in an open climate with free debate and that changes have to be embedded among the people to avoid bloodshed. Maybe the Swedish leaders have found the perfect way in which to boil a frog.
Olof Palme once said:
"Revolutions solve nothing. In the morning after the revolution everyday problems start over."
This is probably quite true for a country that struggles with questions such as the size of state economical children support, congestion taxes and whether one should call your fellow citizens he, she or heshe ("hen" in Swedish). That quote doesn´t really work as well when it is applied on countries where summary executions, torture and political persecution is part of everyday life. It is easy to point things out from the spectators bench, but quite hard to understand how it feels in the playing field.
Artist group Alte Schweden
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Text from the exhibition brochure Om revolutionen kommer (Kalmar Konstmuseum, 2013):
I utställningen Om revolutionen kommer utgår konstnärsgruppen Alte Schweden från Den sjungande revolutionen. År1988 samlades hundratusentals ester och sjöng för att göra revolution och frigöra sig från det dåvarande Sovjetunionen. Under sina besök i Estland har Alte Schweden samlat fragment från platser som har betytt mycket för esterna. Jord hämtad från Sångarfältet i Tallinn där massiva musikaliska demonstrationer hölls. Kapsyler, rostiga och smutsiga från ölflaskor som dracks av demonstranterna. Ljud och sånger från ester som minns frigörelsen och även från unga människor som inte bryr sig så mycket om den estniska historien utan mer tänker på sånger om personlig frihet.
Det insamlade materialet har sedan används för att bygga strukturer och metoder som skapar en helhet. Besökaren rör sig i tidslinjer framåt och bakåt när de följer de tejpade linjerna. Hittar en bok med ritningar, följer linjen vidare för att finna bilder av en framtida workshop. Rör sig vidare till en installation med bruna papper med texten från estniska nationalsången målade med estnisk jord och röda lappar med rysk text som en hälsning om den ryska identiteten. För att sedan gå vidare in i en rund form där ögonen fastnar på alla tillbucklade kapsyler som skapar en meditativ rörelse och mönster. Samtidigt hörs ett ljudverk med estniska sånger och samtal. Kvinnor och män i 20-30 årsåldern med estnisk och rysk bakgrund sjunger sånger som de tycker är viktiga idag och som handlar om frihet och självständighet. Fragmenten från Estland blandas med filmade intervjuer med barn, unga och vuxna som bor i Kalmar län. De svarar på frågan Vad är frihet? vilket knyter utställningen närmare Sverige och hur vi upplever frihetsbegreppet.
I rummet bredvid visas den amerikanska dokumentär The Singing Revolution av James Tusty och Mauren Castle Tusty som berättar om hur Estland fredligt återtog sin frihet och självständighet 1991.
Utställningen är gjord speciellt för Kalmar konstmuseum och kommer att byggas på med intervjuer, körsång, material, dokumentationer av
workshops och föreläsningar. Därför önskar vi alla besökare välkomna åter under utställningstiden för att ta del av och aktivt påverka vad som händer här.
Anneli Berglund, konstkonsulent och curator för utställningen Om revolutionen kommer på Kalmar Konstmuseum
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------